Denna resa börjar med en lögn. Naturligtvis heter jag inte Aurelius, det är bara så jag kallar mig här. Orden är inte ens mina egna, utan hämtade någonstans ifrån, men inte citerade som de står utan ändrade, en omskrivning, ytterligare en version av det sagda, sagt på ytterligare ett sätt. Är detta en sorts deklaration, att här ska lögnerna varieras i det oändliga? Att skriva det sanna är en strävan, men att nå sanningen är en resa det med. Ibland måste man gå en lång väg fel för att komma tillbaka en kort väg rätt, lär någon ha sagt en gång.
Namnet jag bär förpliktigar. Längre fram ska jag berätta mer om den riktige Aurelius. Men låt mig ändå nämna något om honom här. Han räknas som den siste av de fem goda kejsarna. Han levde i en tid som vår, när allt ännu höll ihop, men förfallet ändå var tydligt. Att uthärda blev målet. Ett stoiskt lugn. Han levde nästan hela sitt liv i fält. Det pågår alltid ett krig någonstans.
Namnen, hur de säger något. En buske blev president men betedde sig som en snårskog. Han följdes av en tillfällig byggnad. Stavar man fel till Putin på franska blir det något annat. Vi kommer att återvända till namnen. Det är hur vi benämner världen som bestämmer vär(l)den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar