Filosofen på tronen 1

Filosofen på tronen, ett kaxigt namn. Hur skall man förstå det?

Är det en antydan om en önskan att anamma Platons idé om att filosoferna ska styra staten? Det finns mycket att säga om vår tids rekryteringspolitik av chefer. Det finns mycket att säga om karriärism, om vad som gör att människor kommer upp sig, om hur vi uppmuntrar ett visst beteende. Vår tids dygder, breda armbågar och en förmåga att vara okänslig för det personliga! Hur har det blivit så? Hur har det blivit en god egenskap, åtminstone för en chef, att kunna fatta beslut som rent ut sagt innebär katastrofer för dem det berör. "Hen är handlingskraftig", heter det. "Hen vågar fatta obekväma beslut", säger man. Tänk igenom personlighetsdragen för den som vi ser som en lämplig kandidat att vara ledare eller chef i vårt samhälle. Är det en trevlig person? Är det en vis person? Är det en god person?

Platons tanke vara att ledarna skulle vara filosofer. De skulle utbildas i många år, skolas till visdom, insikt och förståelse. Sedan skulle de vara mogna att ta över styret av Staten. Jag delar inte Platons åsikter. Jag tycker de andas en elitism som är otäck. Platon var antidemokrat. Men det finns tankar i det han säger som är utmanande. Skulle det inte finnas en poäng i att locka de kloka, goda människor vi känner att bli ledare mot deras vilja? De som inte har de vassaste armbågarna och därför faller bort på vägen? Eller är det så enkelt som att demokratin ger oss de ledare vi förtjänar?