Jag vet att det är många av er som vill njuta av den svenska naturen så här i sommartider som är upprörda. Problemet är förstås att den svenska naturen inte är svensk. Ta bara dessa granar, en sibirisk invandrare som har tagit över helt. Så går det när man inte är vaksam, när man inte tar tag i saker i tid. Men jag tänkte i huvudsak uppehålla mig vid ett annat problem - flyttfåglar!
Jag gick en promenad i skogen idag och plötsligt flög några västafrikanska flugsnappare förbi. Knappt hann jag hem innan en egyptisk sädesärla helt fräckt gick omkring på min gräsmatta. De kommer hit och äter av våra insekter och våra växter utan att betala skatt eller ge tillbaka på något sätt. Går omkring och njuter och roffar åt sig när naturen visar av sitt överflöd. De förutsätter helt enkelt att allt som är vårt är deras. Allemansrätten typ!
En del menar förstås att dessa fåglar ska ha rätt att vistas här därför att de faktiskt är födda här. Då säger jag så här: Svensk blir man när man uthärdar en svensk vinter. Det är först då man förstår vad det innebär att leva i det här landet. Lycksökare som kommer hit och njuter en sommar och sedan drar vidare betackar vi oss för.
För att inte tala om strykfåglar! Sådana där fåglar som bofinkar och grönfinkar som bara flyttar så långt som de måste, till Polen typ när det blir ont om käk, men sedan kommer tillbaka så fort något som liknar en vår uppenbarar sig. Vilket sätt! Nej, tacka vet vi blåmesen, en äktsvensk fågel som till och med har valt att pryda sig med vår nations färger, som med osviklig energi och iver dyker upp mitt i vintern och vet hur man överlever i kylan, så ska det se ut!
Så finns det de som har mage att jämföra dessa strykfåglar med de hårt arbetande svenskar som genom sin möda har fått lite pengar över så att de kan åka ner till Spanien under de hårda vintermånaderna. Skulle det vara det samma som strykfåglar? Inte! Det här är människor som har arbetat i sitt anletes svett och som hjälpt till att bygga vårt land. De kan vara värda lite vila.
Rödhaken är kanske lite svårbedömd då. Förr flyttade den alltid söderut på vintern, men nu har den försökt att anpassa sig och en del av dem stannar verkligen på vintrarna. Det tycker vi är vällovligt, bara de vet sin plats och väntar tills talgoxarna och blåmesarna först har fått vad de vill ha vid vår vintermatning.
Vad ska vi då göra åt problemet? På Malta skjuter de ner fåglarna med gevär eller fångar dem med limstickor. En del av fåglarna sätter de i burar och säljer till högstbjudande. Här har vi ett exempel på ett land som tagit tag i problemet. Vi skulle kunna göra det samma vid kända gränsstationer som Öland och Falsterbo. Risken finns ju förstås att även någon inhemsk fågel stryker med, men de får skylla sig själv. De har inte där att göra. Visst spill måste man räkna med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar