Frihet är det bästa ting...

När det lokala sophämtningsbolaget i Malmö gick ut med en vädjan till sina kunder om att sortera sina sopor så att matavfallet skildes från restavfallet tog det hus i helsike minst sagt. Problemet var att det framkom att sopbolaget via ett chip hade registererat vilka som hade använt sin komposttunna och vilka som inte gjorde det. Brevet hade bara gått ut till dem som inte använde sin komposttunna. Människor kände sig övervakade, och sopåkarna fick ta emot utskällningar från uppretade villaägare. http://www.sydsvenskan.se/malmo/tuff-vecka-pa-jobbet/

Det är intressant vilken känslighet vi har uppövat inför att få vår privata integritet kränkt. Idag lever vi i en värld där Ica vet mer om oss än vi själva vet, och där vår bank kan kartlägga precis varje ekonomisk transaktion vi gör. Google vet vad vi söker efter innan vi ens har tryckt på tangentbordet och leder oss snabbt till de mest passande sidorna. Reklamen kan utformas med perfekt anpassning till våra behov och önskemål.

Det finns dock en väldigt stor skillnad mellan det ena och det andra. När Malmö kommun vill uppmuntra, eller om man så vill tvinga, sina kunder att börja sortera sina sopor är detta en allmännyttig angelägenhet, ett politiskt fattat beslut för en god sak. När Google och Ica försöker kartlägga oss och påverka oss i en bestämd riktning handlar det om att tjäna pengar.

Ur begreppet frihets synvinkel blir det därför också två väldigt skilda saker. Om en lag bestäms måste en lag kunna tillämpas, det vill säga det måste finnas ett system för att kunna veta hur man får fast den som bryter mot lagen. Om inte ett insamlande av information är möjligt är lagen meningslös.

Därför kan registreringen av sopsorteringsviljan ses som en handling som inte är kränkande eller frihetsberövande. Den är helt enkelt en nödvändighet för att tillämpningen av en lag, som åtminstone formellt har tillkommit på ett demokratiskt sätt, ska kunna vara möjlig.

Kartläggningen av våra köp- och surfvanor eller för den delen den övervakning av oss som genomförs av NSA och FRA och andra spionorganisationer är däremot frihetskränkande på en helt annan nivå. Den innebär i det första fallet ett försök att manipulera oss till ett visst beteende, i och för sig inte mycket annorlunda än det sätt på vilket reklam alltid arbetar, men det nya är att den kan riktas specifikt mot det som säljaren, via kunskap om våra kartlagda vanor, vet att vi kommer att vara intresserade av.

I det andra fallet är det en kanske ännu mer flagrant integritetskränkning, eftersom informationen här samlas helt utan syfte, åtminstone för stunden. Insamlingen sker bara för den händelse att du som individ skulle kunna bli farlig för den maktkonstellation som för tillfället råder, oftast kallad staten.

Givet en god stat kanske problemet inte är så stort, men det är egentligen ointressant om staten är god eller ond. Varje individ måste ha möjligheten att våga ifrågasätta systemet utan att vara rädd för att den mest privata informationen hängs ut till allmänt beskådande. Ett övervakningssamhälle skapar en rädsla som är ett enormt hot mot det offentliga samtalet, samhällets fria debatt, yttrandefrihetens grundval.

Det intressanta i ovannämnda historia är kanske dock i första hand reaktionen. Att bli övervakad och kartlagd på det uppenbara sätt som var fallet i Malmö, någon rotade bokstavligen i din skit, var för mycket för många människor. Upprördheten ledde till att brevet med uppmaning om bättring för de icke sopsorterande medborgarna drogs tillbaka.

Enligt Nozicks filosofi om en nattväktarstat som hålls så högt av nyliberaler ska i stort sett all statlig verksamhet avskaffas utom polisen. Skyddet och tryggheten är det enda som ska finnas kvar, allt annat ska minimeras och enbart regleras av de fria marknadskrafterna. Enligt denna syn är Icas och NSA:s övervakning av dig mer motiverad än sophämtningens, därför att det i det första fallet handlar om fria marknadskrafter och i det andra fallet om din trygghet.

Jag vänder upp och ner på detta resonemang. Som jag ser det är sopsorteringskravet ett medborgerligt krav, en demokratiskt framröstad skyldighet, medan både Icas och NSA:s kartläggning av medborgarna är frihetsberövande. Men upprördheten över detta står inte i proportion till upprördheten och folkstormen som uppstod i Malmö. Det beror nog inte på att folk inte är upprörda. Det beror nog mest på att övervakningen är så subtil att den inte märks. När människor märker hur övervakade de är reagerar de.