- Världen är så mörk nu, sa Krilon. Det är av yttersta vikt att människor samlas i kretsar och talar öppet med varandra, talar utan lögn, söker sanningen utan att tänka på hot om straff eller lockande löften om belöning och ära. Det är av ytterst vikt att (vi) samtalar om friheten och rätten, att vi behandlar de höga filosofiska och moraliska problemen som vi kan det, att vi sysslar med världens politiska läge, att vi lägger den tyngd, vi kan ha, i vågskålen. Om vi bara är ett milligram så är vi i alla fall ett milligram. Det är av yttersta vikt att vi inte förråder de stora tänkarna, moralisterna och konstnärerna genom att glömma bort deras tankar eller genom att inte ha deras verk i minnet. Verken och tankarna vilar i oss, vi måste nalkas dem med öppna sinnen och förvalta dem. Det är på oss, alltså på grupper och kretsar som liknar vår, som hela världens framtid beror. Det är därför av yttersta vikt att vi inte förlorar varandra.
Eyvind Johnson skrev böckerna om Krilon under andra världskriget, mitt under brinnande krig, just när nazistvänligheten var som störst under första halvan av kriget då tyskarna fortfarande vann seger efter seger. Men tankarna känns otäckt aktuella idag, i denna värld som både blir allt mer övervakad, allt mer ironisk, cynisk och propagandistisk, och där nazismen och rasismen återigen visar upp sitt fula tryne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar